Paula Uribe: "Ingen fick veta min hemlighet"
Paula Uribes blogg paulas.me är en av landets mest besökta, hon är tillsammans med bloggaren och crossfit-atleten Hugo Rosas, och paret har två små döttrar. Varje dag tar flera tusen bloggbesökare del av familjens vardag som utgår från huset strax utanför Stockholm. Men ibland har blogginläggen om det lyckliga familjelivet blandats upp med berättelser från en tuffare period av Paulas liv. Under gymnasieåren drabbades hon nämligen av ätstörningar.
– Det började som ren fåfänga. Jag tänkte att jag skulle äta lite mindre för att gå ner i vikt, men jag hamnade snart i ett destruktivt mönster. Till slut åt jag nästan ingenting och sedan började jag istället kräkas upp maten, berättar Paula Uribe, som trots att hon snabbt rasade i vikt inte kunde bryta den onda cirkeln.
– Det var en hemlighet som präglade varenda sekund av mitt liv. Ingen fick veta vad jag höll på med och jag gjorde allt för att dölja det.
Hur mådde du under den här perioden?
– Jag var trött, frös och hade problem med blodtrycksfall. Jag sov på undervåningen och när jag skulle gå upp för trappan på morgonen ramlade jag ihop av utmattning. Min mamma märkte det här och tog med mig till vårdcentralen, men där spelade jag teater, trots att jag ju visste vad problemen berodde på.
Fastän att Paula snabbt blev underviktig insåg hon inte att situationen var allvarlig och att hennes hälsa stod på spel.
– Att jag var sjuk förstod jag först när jag blev påkommen av min styvpappa med att kräkas upp maten. Det var när jag såg hur ledsen och orolig mamma blev som jag till slut tog in att jag skadade mig själv.
Då Paula behövde hjälp omgående involverades alla vuxna runt henne, och tillsammans med skolsköterskan gjordes en handlingsplan för att hålla Paulas hälsa och matintag under uppsikt. Paula fick också lära sig vad kroppen behöver för näringsämnen.
– Trots att jag hade en mörk sida som lockade till återfall vann mitt förnuft. Jag var mottaglig för hjälp och successivt blev jag bättre och bättre.
Hur mår du i dag?
– Bra! Idag ser jag mat inte bara som något jag behöver för att leva utan också som en njutning. Jag är noga med att ha en bra balans för hela min familjs skull, vi äter väldigt varierat, både nyttigt och lördagsgodis.
Vad har du för råd till dem som har någon i sin närhet som de misstänker lider av ätstörningar eller annan form av psykisk ohälsa?
– Ta dina misstankar på allvar och försök att nå fram till personen som mår dåligt. Kanske känner sig personen påkommen, så det är inte konstigt om du möts av en massa försvarsmekanismer. Men försök att förklara att du bryr dig, fråga hur din närstående mår – och våga verkligen lyssna på svaret.
